Santorini är en vulkanö vilket betyder att stränderna är av lite större stenar än sand och fascinerande nog också olika färg. Vulkanön har i flera omgångar haft rejäla utbrott och för flera tusen år sedan inträffade ett vulkanutbrott i den då runda ön vilket resulterade i att den delades i tre delar och sedan har flera utbrott förändrat formen, småöar har bildats och försvunnit och nu är bara en yttre ring kvar medan mitten har sjunkit. Resultatet är en halvmåne-ö med som stupar brant ner in mot kratern i mitten medan den yttre kusten är flackare. Huvudön heter Thira och är den som menas när man säger Santorini, och hamnstaden heter Fira. 
När vi skulle boka boende från Naxos försökte vi se var de bästa stränderna fanns och vi hade ärligt talat inte alls bra koll på något om Santorini förutom att det skulle vara vykortsvackert och känt för sina solnedgångar. Östkusten var billigast och vi bokade vandrarhem i Perivolos nära slutstationen på busslinjen åt sydöstrahållet, Perissa. Vi bodde nära en strand med lite större stenar i mörk färg, ”black beach” och gjorde under våra dagar utflykter både till Oía (IA på kartan) som är den riktiga vykortsbyn, självklart åkte vi också in till Fira och tittade på solnedgången och vi besökte den begravda staden, Akrotiri, som jag tänkte berätta mer om i ett annat inlägg. Santorini var perfekt att varva halvdagsutflykter med några timmar på stranden, ön är relativt liten och lokalbussarna är otroligt uppstyrda, prisvärda och går ofta. Bor man i Perissa eller Perivolos kliver man på först och är garanterad sittplats på väg till Fira.
Stränderna då, det finns förutom svarta stränder av lavasten (vilket är standard på Santorini) även red beach och white beach. Den röda och den vita ligger intill varandra och det är en gångstig modell inte supertillgänglig men fullt framkomlig med tungan rätt i mun och någorlunda åtsittande sandaler. Samma dag som vi besökte Akrotiri passade vi på med den röda och den vita stranden, hade vi tänkt. Det visade sig att trots att de ligger intill varandra så måste man åka båt till white beach och den gick inte den dagen på grund av höga vågor (som vi inte alls kunde se, privata lyxkatamaraner kunde tydligen köra). Så vi höll oss på den röda och hade ett fotande bröllopspar som mannekängade och hade fullt sjå att posera och rädda sina flipflops som rymde ut med vågorna så fort de lagt av sig dem för att fota. Röda stranden var ganska tvärdjup så inget superbra ställe för barn kanske, och en hel del andra turister men för att bada och sola några timmar är det en kul omväxling till sandstränder.
Dörr rakt in i berget från red beach
Vägen ner till Red Beach 
White beach
Både white beach och red beach
”En vanlig black beach” Perissa
